First you build a cloud

Einstein, kaos och svarta hål är den svenska titeln på boken skriven av K.C. Cole, en kvinnlig vetenskapsjournalist. En lite annorlunda inriktad populärvetenskaplig bok. Istället för att överrösa mig med häftiga metaforer, liknelser, paradoxer och beskrivningar om hur universum, jorden och atomer ser ut och beter sig berättar och förklarar hon hur själva vetenskapen ser ut. Hur vetenskapen beter sig, vilket inflytande den har i det mänskliga livet, vad som är rätt och fel, varför det är så svårt att beskriva vad en kraft är och varför det inte finns en enda sanning.

Här är ett utdrag ur ett avsnitt som handlar om att beskriva abstrakta fenomen som t.ex. krafter eller gravitation:

Arthur Eddington visar vilken skillnad beskrivningar kan göra i sin historia om två fiskar, Isak och Albert. Isak och Albert var plattfiskar och levde i ett tvådimensionellt hav. Isak tittade på hur andra fiskar i hans omgivning rörde sig och lade märke till att alla på ett egendomligt sätt plötsligt tycktes svönga av från sin vanligen raka bana. Han upptäckte att "kraften" bakom deras svängar var en annan, större fisk, en solfisk, som drog till sig alla andra fiskar. Guy Murchie berättar fortsättningen av historien så här:

Detta var en rimlig förklaring av de flesta egendomliga svängarna, så ingen brydde sig om den mindre dragkraften hos en liten månfisk i närheten och de många stillastående stjärnfiskarna som blinkade i bakgrunden. Och det enda missnöje som fanns kvar var karpandet från några karpar, som inte förstod hur solfisken kunde utöva så stort inflytande från så långt avstånd, även om de antog att detta inflytande på något sätt måste sprida sig genom vattnet.

Då kom Albert och påstod att fiskarna inte drogs till solfisken av krafter utan att de snarare tvingades att simma runt solfisken i kurvor, därför att solfisken satt (eller kanske hellre simmade) på toppen av en upphöjning. De andra fiskarna kunde förstås inte uppfatta en sådan upphöjning, för en upphöjning har tre dimensioner och fiskarna var tvådimensionella. På samma sätt är vi tredimensionella varelser oförmögna att se krökningen av vårt eget rum, som har en fjärde dimension, tiden. Och på samma sätt är det rum-tidens geometri - dess "upphöjningar" skapade av massans närvaro - som ger upphov till det som vi förut beskrev som "krafter", som gravitationen.


I övrigt vill jag kasta lite ljussken på skillnaden mellan vetenskap och estetisk verksamhet. Den enda skillnaden är att vi tror att det finns en stor skillnad. Det finns inget som säger att en djupare förståelse inför hur en stjärna beter sig på något vis förstör det poetiska, vackra och mystiska inflytande stjärnan har på konst, musik och litteratur. Tvärtom ger vetenskapen oss fler ord att beskriva himlafenomenet med, fler vinklar att titta från. En vit, platt vägg blir med vetenskapen ett myllrande kaos av abstrakta partiklar som attraherar, repellerar och interagerar med varandra och det ljus som faller in, och bryts genom fönsterrutan. Ljuset som färdats 150 miljoner kilometer bryts i glaset i din fönsterruta, absorberas av väggen, och sänds åter ut som färgen vit mot ditt öga. Ljus som skapats för åtta minuter sedan i solens fotosfär av energi skapad i solens kärna för hundratusentals år sedan. En kärna skapad för 4,5 miljarder år sedan ur ett oerhört enormt interstellärt moln av atomer och molekyler.

Det ligger någonting harmoniskt i att bit för bit få en mer djupare förståelse inför världen och dess innehåll - både genom känslor & upplevelser och vetenskap & analys. Evigheten är onåbar, universum ofattbart, och människan outgrundlig och kommer förbli så tills det är slut - och tur är väl det. Vetenskapen ger oss inte bara teknologi och livskvalité - den ger oss också nya sätt att beskriva världen på, på ett djupare och vackrare sätt än någonsin förut. Och likväl ger oss poeter, musiker och konstnärer oerhört vackra bilder av vetenskapen och dess underligheter. En evig symbios mellan två lika viktiga synsätt på världen - ingetdera felaktigt eller korrekt.

Som Max Born skrev:
Uppmjukningen av tänkandes regler tycks mig vara den största gåva som den moderna naturvetenskapen har givit oss... Tron på att det bara finns en sanning och att man själv besitter den tycks mig vara den djupaste roten till allt ont i världen.

Centauri

Den närmsta stjärnan (bortsett från solen) är Alpha Centauri. Det du kanske inte vet är att det inte är en enda stjärna utan faktum är att det är tre stjärnor; Alpha Centauri A och B, samt Proxima Centauri. De två första är ungefär lika stora och ljusstarka som vår egen sol och roterar kring varandra. Den sistnämna - Proxima - är en dvärgstjärna som går i bana kring de första två på ett större avstånd. Ungefär som en planet.

Ett fascinerande system av tre stjärnor i balans.

Det finns en teori som går ut på att om någon kommer underfund med exakt vad universum är och varför det är, kommer det omedelbart att försvinna och ersättas av något ännu mer bisarrt och oförklarligt. Det finns en annan teori som säger att detta redan har hänt.
- Douglas Adamas, Liftarens Guide till Galaxen